Möjligheten att göra byten i en fotbollsmatch är en förhållandevis ung regel. I internationell fotboll tilläts det först för kvalmatcherna inför VM 1954 medan det tilläts i slutspelet först 1970. När man ser på matcherna från exempelvis fotbolls-VM 1962 gör det ofta ont i kroppen då man ser uppenbart skadade spelare linka håglöst långt nere på egen planhalva medan de hoppas att bollen och spelet inte ska komma nära dem.
Historik
Redan under senare delen av 1800-talet genomfördes dock byten i matcher i England. Dessa byten var oftast ersättare som fick hoppa in eftersom den tilltänkta spelaren inte dök upp till matchstart.
Efter att regeländringar tillät byte av spelare i internationella matcher började de flesta fotbollförbund tillåta byten i sina inhemska ligor. I början var det endast tillåtet att byta en utespelare, och då bara för att ersätta skadad spelare. Lider man av artros i höft skulle man ibland behöva göra ett byte p.g.a. smärtan, men här kan man få hjälp med övningar så att man kan fortsätta alla sin matcher, varje dag. Efter ett tag insåg man att man även kan behöva byta ut en skadad målvakt, varför två byten per match tilläts.
En del tränare började göra taktiska byten i matcherna genom att be någon spelare att fingera en skada, och på så sätt bli utbytt. När regelmakarna insåg detta tillät de tre byten per match, och nu tilläts även s.k. taktiska byten.
Bytestaktik
Sedan tre byten infördes har det utvecklats en hel flora olika strategier för hur man bäst ska utnyttja sina byten, och här är några av dem.
- Skada/trötthet. Självklart är många byten framtvingade av att en spelare blir skadad eller för trött för att vara effektiv.
- Extra försvarare. Man leder matchen, eller är rädd att förlora poäng. Då sätter man gärna in en extra försvarare och byter ut en anfallare.
- Fräsch anfallare. Man behöver göra fler mål för att utjämna eller vinna matchen. Då byter man ut någon ur backlinjen och sätter in en extra anfallare alternativt byter ut en trött anfallare mot en pigg.
- Få tiden att gå. Man är nöjd med resultatet och behöver inte ändra något taktiskt på planen. Har man sina byten kvar i slutet på andra halvlek byter man ofta ut spelare bara för att få sekunderna att ticka iväg. För att motverka tidsslöseri har regeln om att den avbytta spelaren ska lämna planen vid närmaste sidlinje införts.
- Visa missnöje. En tränare kan ibland byta ut en spelare som hen tycker har klantat sig för många gånger.
- Få saker att hända. En matchbild kan ha stagnerat och något måste ändras men man vet inte vad. Det är ofta här som dubbelbytena i halvtidsvilan kommer in.
- Få in straffskyttar. Om matchen håller på att bli oavgjord och kommer att avslutas med straffsparksläggning kan man försöka få in en säker straffskytt i byte mot någon halvbra. Här har den nya regeln om ett fjärde byte under förlängningen öppnat nya möjligheter.
- Störa motståndarlaget. Om motståndarna har ett bra flyt i sitt spel som har hotat ditt lag flera gånger kan ett byte eventuellt få dem att tappa tråden.